Jag gör ett försök. Som bloggare alltså. Vi får se hur det går, om jag lyckas hålla mig intresserad av att dela med mig.
Just nu sitter jag hemma i Augusts lägenhet och bara är. Ja, jag vill kalla det för hemma. Semester på ett ställe där jag kan vara för mig själv och stänga dörren om mig. Ett mysigt rum med stora tyg med orientaliska mönster på väggarna. Ett skrivbord med allsköns prytlar på. Ja jag känner mig som hemma här.
Det här med att kalla någonting för "hemma" är lite kul tycker jag. Om man tycker om stället man är på och är där tillräckligt länge så börjar man ju kalla det för hemma. Eller hur? Även om det är inte är särskilt trevligt heller så blir det hemma. Knepigt det där. Har det med ens saker att göra? Eller att man bara realterar till det som en fast punkt i tillvaron dit man återvänder ofta. Synpunkter önskas...
Ja, vi får se hur det går med mina funderingar här. Just nu känns det som att kasta sig ut i ett nytt äventyr. Nästan lite läskigt.
Jaaa!!!! Välkommen till bloggvärlden!!! Och snyggt har du gjort det! Ser fram emot att läsa, allt :D Kram påre från ditt största fan ;)
SvaraRaderaTAck gullet!
SvaraRaderahej anneli! första kommentaren från mig: har för mig att vi svenskar är ovanligt snabba med att kalla något för hemma. / Ellen
SvaraRaderaJo det här med hemma är en sanning med modifikation. Mamma o Pappas place är hemma också för mig medan Pite är mest hemma. Hos kompisar kan också vara hemma om man är där tillräckligt mycket eller hos farmor o farfar. När jag är i skogen är tältet ett hem med så skulle vilja säga att där hjärtat är för tillfället där är hemma, för mig i alla fall.
SvaraRaderaJa Ellen, det kanske är annorlunda i andra länder... det måste undersökas.
SvaraRaderaDär hjärtat är för tillfället... Det var bra sagt Hanna.