Jag ligger här i sängen och tänker på allt jag vill ha som jag inte har. Visst, man kan säga att man ska tänka på alla bra saker som man har, och att man ska vara glad över dem och att det finns de som inte har något och allt det där. Men ibland, då skiter jag rent utsagt i sånt. Jag måste väl också få känna mig längtande och vilja ha saker? Nu tänker jag inte så mycket på materiella saker, men ändå. Allas liv är ju olika, och man kan inte alltid jämföra med de som har mindre. Precis som att det är katastrof om en sak händer i ett land för att de har vissa förutsättningar så kan det vara katastsrof om en annan sak som inte påverkar dem skulle hända här. T ex. Om vi skulle få strömavbrott en vecka skulle det vara förödande eftersom vi lever beroende av el. Detta skulle samtidigt inte påverka en by i djupaste djungeln utan el det minsta eftersom det inte ens skulle förekomma. De skulle däremot kunna bli övermannade av influensa och inte ha en chans till medicinsk hjälp. Klarar vårt samhälle varje år. Så, jag tycker att jag kan få känna mig så pass självisk att jag kan få vilja ha det jag längtar efter och som andra redan har. Jag tänker inte säga vad det är, men det är något som jag börjat bli otroligt avundsjuk på att en del andra har.
Så, nu lyssnar jag på Liz Longley på Spotify och tycker lite synd om mig själv. Oroa er inte. Offersituationen kommer inte bli långvarig, men ni vet hur det kan vara ibland. Countrypop kan vara världens bästa "remedy" ibland. Tack Liz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Synpunkter, funderingar och sånt!