Musik för barn

Idag har jag varit med om något fantastiskt intressant. Jag har varit på föreläsning med Georg Riedl och Ulf Stark. Ni vet han som skrivit musiken till Emil i Lönneberga, Pippi Långstrump, Alfons Åberg m.m. Ulf Stark har bland annat skrivit Dårfinkar och dönickar, och Kan du vissla Johanna.

Dessa två samarbetar lite då och då. Georg tonsätter Ulfs texter, och det blir fina barnvisor. Så det de pratat om idag var sitt samarbete, hur de tänker när de skapar och hur de förhåller sig till att skriva för barn. Det var mycket spännande att lyssna till.

Riedl sa att han tycker att barn är värda samma kvalité på musik som vuxna, att han aldrig tänker att det ska vara speciellt enkel melodi eller harmonik bara för att det riktar sig till barn. Han menar på att de kan lära sig saker som vi vuxna anser svåra, eftersom de liksom inte tänker på att det skulle vara svårt. Och det håller jag med om. Om man börjar lätta på svårighetsgraden när man ska skapa något till barn så kan ju resultatet blir att det blir för enkelt och banalt, barnen tycker att det inte är kul för att de är för enkelt och de bli inte vidare intresserade.

Har ni tänkt på att den musik som ni gillar, är den musik man inte riktigt föll direkt för, inte på första lyssningen. Utan det som var rätt okej i början, och som ni hela tiden kan lyssna på och upptäcka nya saker? Har jag fel? Det kan vara så att jag har det. Men om musiken saknar djup så blir den ointressant. Om något går för lätt att göra så blir man misstänksam, eller hur? Eller vad säger ni om Alfonstemat, det är rätt komplicerade taktarter i den. Byter ofta, och melodin är inte den lättaste om man tänker efter. Men barn kan den iaf.