Japp det är jag det. Iallafall nästan. Jag låtsas vara polis, spelar polis, i musikalen Allt eller Inget som sätts upp här i Visby (premiär den 25 februari).
Ibland känner jag mig som en liten amatörpolis i vardagen också. Man kanske blir lite så när man valt att bli lärare? Eller hör det ihop med ett löjligt stort rättstänkande? Jag har väldigt svårt för att tumma på regler och lagar. Känner mig som ett barn som blir påkommen med fingrarna i kakbukren om jag skulle göra något som är lite på gränsen till förbjudet. Det går lite bättre nu än förut för några år sen. Men med det menar jag inte att jag går omkring och är kriminell såklart. Det kan handla om en sån liten sak som att gå på fel sida av vägen. Eller att inte regöra filtret i torktumlaren. Eller att inte göra absolut allt rent om jag städar. Man får slarva lite. Det har jag kommit fram till nu. Men ibland känns det inte bra. Jag vet vilka saker som är viktiga att vara noggrann med, och det känns bra att jag iallafall tänker rätt där :)
Godnatt
Jag har alltid sett dig som en vardagspolis, en snäll och vettig sådan, och jag tycker det är toppen! Känner igen mig där, vill inte göra något man inte "får" och får dåligt samvete för bagateller - t.ex. torktumlefiltret!
SvaraRadera