Jag gillar inte att vara dålig i halsen. Det är väldigt stressande. Igår kväll kände jag att slitningen var på väg tillbaka och jag tror jag fick iaf tre kommentarer om att jag såg bekymrad ut innan musikalen, och i ärlighetens namn så var jag det. Rösten var hes och det retades konstant runt stämbanden så jag var tvungen/kände för att hosta bort det.
På kvällen när jag cyklade hem var det lite kyligare än på dagen så jag lyckades såklart få lite sådär kylande ont i halsen, ni vet sånt där som man får när man drar i sig för mycket kall luft. Det var inte bra, jag vet att ja är extremt käsnlig för det. Trodde inte att det skulle göra lika stor skada som det gjorde dock...
Vaknade idag med en känsla av en klump i halsen, fortfarande detta enerverande kliande, och hesare än på en vecka. Har nu dragits med det här i snart 3 veckor, och att det nu tar omtag är knäckande. Jag tar nu till mitt sista hjälpmedel från läkemedelsindustrin, en astmamedicin som ska döda bakterierna i halsen eller nått. Inte kul. Giv mig styrka. Och om ni ska prata med mig så får ni säga som Galenskaparnas Anders Eriksson: Håll käft när du pratar med mig för jag vet nog vem du är, okej!
Stackare! Jag tror kanske att du skulle väntat med dina 4 cykel-mil :( Du måste vara rädd om dig! Det finns bara en Anneli och hon har bara en hals! KRAM
SvaraRadera