Det var en ljummen sensommarkväll på Skeppsholmen. Mörkret sänker sig över vattnet och på scenen står två av nutidens främsta gitarrister. Den ene är Tommy Emmanuel som med sin ekvilibrism och humor fängslar oss alla så till den grad att vi sitter knäpptysta och ler ända tills man inte kan hålla glädjen inne längre och man brister ut i en ett glatt tjut till ett solo. Med ljusets hjälp börjar jag tänka på honom som en sorts gud. Men i nästa sekund ser jag den vanliga människan och blir så glad man kan bli åt en sån insikt. Allt var så vackert, sorglöst och inspirerande. Jag skulle kunna skriva mycket mer, men jag faktiskt inte lust att göra det för att inte trötta ut och mjölka sönder minnet med för mycket analys. Här kommer iaf ett smakprov, och det är Angelina, som är Tommys yngsta dotter:
Den andre, Joe Robinson är en blott 20årig australiensare som vunnit Australia's got talent, vilket inte är så konstigt eftersom han är en fantastisk gitarrist och musiker. Som 11 åring hade hans gitarrlärare inget mer att lära honom. Det säger inte lite. Med sin luftiga, rörliga röst som är lite suddig i kanterna om ni kan förstå mitt tänk , så ger han John Mayer en riktig konkurrent. Han sa att låten Adelaide (som ni hör om ni klickar på länken ovan) handlade om den australiensiska staden, men, det gjorde den inte ;)
Ett annat smakprov från JR är detta:
Tack Elina för att du var med och delade den här upplevelsen med mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Synpunkter, funderingar och sånt!