Jag brukar heja på busschaufförerna som kör mig till och från Norrtälje, och så säger jag tack när jag kliver av. De brukar oftast svara med ett glatt svar och ett leende. Det är ganska lätt att ta dem för givet tror jag. Det verkar som om de allra flesta passagerare faktiskt gör det. Kanske eftersom man sällan har någon kontakt med de som kör olika transporter. Tunnelbanan t ex. Där kan man ju aldrig prata med dem. Man hinner inte när man ska på tåget, och sen sitter man ju bara där inne.
Och sen finns aspekten att man betalar för resan och att det är ju deras jobb att flytta mig från A till B. Men att vara trevlig kostar inget i det här fallet. Det är alldeles gratis, och ett leende förlänger säkert också livet lika mycket som ett skratt. Trevlig torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Synpunkter, funderingar och sånt!