Whitney Houston är död. En av världens vackraste röster och mest framstående artister har tystnat.
Hennes fantastiska stämma har följt mig genom hela min uppväxt, i glada och svåra stunder. Jag minns speciellt att jag lyssnade på "Saving all my love for you" på högstadiet när jag var hopplöst förälskad i en kille... Det var tider det, och hon stöttade mig genom dem.
Filmen Bodyguard har jag bara fragmentariska minnen av konstigt nog. Vi hade den inspelad på VHS och jag vet att jag har sett den, men kan för mitt liv inte komma ihåg mer än små snuttar. Kan det ha varit något fel på bandet som gjorde att jag aldrig tycks ha sett att de fick varandra på slutet, eller har det bara bleknat i ljuset av musikscenerna?
Jag kan tycka som Jonas Gardell skrev på Twitter, "I 20 år har folk slängt skit på Whitney Houston, och nu när hon är död så hyllas hon igen". Vad är meningen med att hacka så mycket på folk som har det svårt? Hennes liv verkar inte ha varit någon dans på rosor med tanke på alla droger och hennes kraschade äktenskap. Cut her some slack, vill jag bara säga!
Desto mer sorgligt känns det när hon gör comeback och rösten inte håller. Om det hade varit jag, vet jag inte om jag ens skulle ha försökt. Men kärleken till musiken kan ibland vara tillräckligt för att vilja kämpa in i det sista...
Här delar jag iallafall med mig av en av mina Whitneyfavoriter, The Star Spangled Banner från SuperBowl 1991. Lyssna, se, och hänförs.
SHIIIT! den här har jag inte sett förut! hur kan det komma så mycket ljud ur en så liten kropp? Hon är en av de sångerskor som ser oberörda ut när de sjunger, det syns inte att de tar i, ingen ansträngning. Sissel är en sån också. Tack för att du delade detta klipp! KRAM / Ellen
SvaraRadera