onsdag 18 april 2012

Whitneys intervju med Oprah 2009



Jag har nu i en och en halv timme suttit och sett denna intervju. Jag har bitvis gråtit, och också tänkt på hur komplext allt kan vara i människors liv. När det skrivs och hängs ut i tidningar och media är det väldigt orättvist mot människorna det handlar om att svälja allt med hull och hår. Det finns precis som i ditt och mitt liv alltid nyanser och djup bakom varje beslut, varje val, varje väntan, varje ord. Att hon har varit med om mycket, mer än en vanlig Svensson, är inget att fundera på, och att det kan ta oväntade och ibland kanske (av oss spektatörer) väntade vändningar är inte så konstigt. Jag beundrar att hon hållit fast så hårt vid sin tro, och känner sig så stark i den. Den verkar vara en mycket stor del av hennes personlighet.

Jag blir också så sorgsen i hjärtat när jag hör henne prata om Michael Jackson och att hon tyckte att det var så tragiskt att han dött i sitt hem av tablettmissbrukets sviter. Visste hon? Visste hon hur länge hon själv hade kvar, och hur det skulle bli för henne? Förmodligen inte, man kan nog inte veta, men det är så underligt liknande det som hände henne själv. Så skört allt kan vara. Hon säger att hon ska finnas där för Bobbi Christina i hennes liv och eventuella karriär.

Jag kände lite grann att jag tvivlade på äktheten i vissa av hennes svar. På flera frågor, jag tror jag räknade till tre, svara hon med ett visst tonfall och ett visst uttryck i ansiktet, en blick som slår ner någon annanstans, och ett kroppsspråk som inte känns säkert. En av frågorna är, den om drogfriheten, en annan om hon är orolig för Bobbys reaktion på intervjun. Jag kan tycka mig förstå henne. Jag känner igen uttrycket hon använder. Kanske har jag fel, men i mitt stilla sinne så, ja, jag får tycka som jag tycker....

Hon var i alla fall trots allt "The Voice". Även fast den inte var likadan nu på senare år. Hennes talröst är bara ett väs och viskande, och fraserna är, ja, kortare.... Men ibland glimmar det till, en ensam ton som bär. Scenpersonligheten tappade hon aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Synpunkter, funderingar och sånt!